Månadens intervju



Konst och kreativitet stödjer Solrosen

Kreativa människor som genom sin konst bidrar till Räddningsmissionens verksamhet har alltid funnits med bland dem som på olika sätt stödjer organisationen. Silversmeden Carina Fransson har anslutit sig till skaran och ger ett riktat stöd till Solrosen, den verksamhet som stödjer barn med en förälder i fängelse. Vinsten från smycket som säljs här i vår webbshop går oavkortat till Solrosen.

Tre små blommor fångade i en virvel. Blommorna, inte helt lika varandra och inte heller helt olika. Det ligger mycket tanke bakom det smycke som silversmeden Carina Fransson tagit fram till stöd för Solrosbarnen.
- Först hade jag en idé om att göra en solros. Men jag blev inte nöjd. Det såg mer ut som ett kugghjul än som en blomma, säger Carina Fransson.

Barnen blommar upp
På bordet i hennes lilla smedja i Hällingsjö utanför Göteborg ligger några färdiga halssmycken. De är fästa på läderband, men har man en kedja går det lika bra att sätta smycket på den.
- Jag tänker mig att den här virveln är en positiv atmosfär där barnen får vistas och blomma upp, säger hon.

”Mitt hjärta klappar lite extra för Solrosen”
När Carina Fransson fick frågan från Räddningsmissionen om att specialdesigna ett smycke till deras webbshop sammanföll det med en idé hon haft länge om att bidra med något till en hjälporganisation.
- Min svärfar jobbade ideellt för Göteborgs Räddningsmission och mitt hjärta klappar lite extra för Solrosbarnen. Så det här känns helt rätt.

Fler virvelsmycken på gång
Carina jobbar fram mycket av sin design på papper. Vissa saker gör hon först i papper eftersom det blir för dyrt för att köra på direkt i silver.
-Silver är ganska dyrt idag, priserna stiger.
Hon blev färdig silversmed 1990 och har jobbat på sina motiv och metoder sedan dess. I smedjan finns alla möjliga borrar, sågar och hammare. Sin favorithammare köpte hon från dödsboet efter en smed i USA.

Och Carina utesluter inte att det kan bli fler smycken på ”virveltemat”.
- Kanske örhängen, det vore roligt att utveckla. 

TEXT: JENNIE DANIELSSON    FOTO: KATJA RANGSTAM